ont i själen det gör att falla och snubbla hårt..

tårar som kommer tårar som faller som påminner oss om saker som smärtan som försvinner då tårarna rullar ner

som bränner i hals o kind och ögona dina

som kommer ut för att släppa ut den smärta du i bröstet känner

när du känner dig ensam och liten

som en tröst i din ensamhet får ensamheten att försvinna för ett slag

tårarna som faller faller bort från kinderna dina

tårarna som faller bort med smärtan som kom för den gjorde sig påmind

tårar

ont i själen då man faller o snubblar det gör ont
spec i livets mitt.
att falla gång på gång snubbla vid mål
att slå sig gul och blå på vägen.

pratar om livet och min sjukdom nu
jag har en osynlig sjukdom som gör jag kan knuffa bort dem jag gillar.
för jag ej mår bra alltid och orkar.

för jag är skörare än andra och känsligare än andra i perioder
och starkare än andra med för jag levt för jag vet för jag ser.

jag har levt lite mer sett lite mer
har mer sår
sår som läker än
sår som läkt klart som kan blossa upp igen.
pga saker som sker och händer.
omständigheter som allt kan ske och ibland omman tillåter det/dem att få göra det med.

ont i själen det gör att falla och snubbla hårt det är svårt vissa dagar
då man känner man kommit en bit
så händer något som gör man bara faller in i en depprision man faller så hårt 3dubbelt om det gör ont
för det hårt att falla ner i botten o sen kravla sig uppåt tar lång tid för man föll så hårt
föll för man ej hade balansen att hålla sig kvar hållas ig i jämn vikt med det som är bra.

min osynliga sjukdom har varit jobbig att lära sig leva med nu vet jag vad jag är och hur jag funkar
det lärde jag mig av en psykolog jag begärde att få en utredning av.
skämsigt?
inte alls mer pisnamt att låta bli och istället få verktyg få hjälp o råd.
det fick jag en hel del.
det tackar jag o tar emot bättre nu än aldrig skulle jag säga.

och nya tanke sett o mm till min hjälp att tackla att handskas med min sjukdom.

folk skäms och håller tyst för dem skäms.men för dem ej borde det för alla har vi nåt i våra liv som ej funkar som påverkar oss en sjukdomsbild eller tilsltånd eller erfarenhet sår minne mm för ingen är normal.

normal finnes ej vi är alla onaturliga väsen som lever hahaha
vi är alla väsen som är här av samma anledning lika vilkor leva o för att dö.
den tiden vi har gör vi vad vi vill med samlar erfarenhet och kunskap eller nåt annat enligt andra. ;)

man lever ej ett liv utan flera.men man gör det bästa av det man har här o nu. :P

att jag har dessa sjukdommar jag har tillstånd gör mig ej sämre lottad utan jag får jobba lite mer och hårdare mot spec folk då som ser ner på mig.
men igentligen ser dem upp till mig. ;) det är väl så det är.
dem hade ju ej klarat av att vara i mina skor så det gör mig stark inte sant?=)

även om jag faller så kanjag ta mig upp ovasett vilken tid det tar så gör jag det.
men det jag ska lära mig nu är att ha hålla balansen mellan att vara hypoman och deppig nere i det nere eller uppe i det blå hypomanin.
det rä ej lätt men det ska gå.

tur jag har så fina vänner som fattar förstår
och att jag har angel of light vid min sida med..
älskar er för det för er stöd o hjälp.

nu ska denna ängeln göra något roligt.
som vill försöka ändra sitt mående
från botten inte till toppen men att gå till mellan läge är ej helt fel
;) man gör vad man kan för finnes det liv finnes det hopp säger dem kloka ;)

som kråkan till flickan sa :P

kram pus ljus kärlek o magi er väg

korpängeln